Tiotusentals föreningar i Sverige bedriver affärsmässig verksamhet. Det finns stora möjligheter för ett växande socialt företagande – men då krävs bättre hjälp med finansiering. Staten bör ge Mikrofonden chans att göra detta möjligt.
Det skriver representanter från Mikrofonden, Ekobanken och Coompanion i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 augusti.
Alla som har varit engagerade i socialt företagande i Sverige vet att finansieringen är en akilleshäl. Startar du ett kooperativ hamnar du lätt mellan stolarna hos banker som kräver säkerheter som inte finns och offentliga företagsstöd som inte förstår sig på näringsverksamheter som bedrivs demokratiskt i föreningsform.
Historiskt har det offentliga ansvarat för de sociala frågorna i Sverige. När nu samhällskontraktet omförhandlas och det privata ges större utrymme skapas ett tomrum. Detta märks särskilt på glest befolkade platser där det inte alltid finns någon som tar över när offentliga verksamheter privatiseras. Där kan den sociala ekonomin komma in och skapa innovativa lösningar för att klara samhällsutmaningarna. Civilsamhällesutredningen redovisade att det finns mer än 200 000 föreningar i Sverige och av dem hade cirka 70 000 affärsmässig verksamhet – det ger en bild av potentialen i denna sektor. Men tyvärr är inte våra regelverk och offentliga stödsystem anpassade för att möta dessa hybrider mellan privat företagande och ideellt engagemang.
De senaste åren har vi hjälpt över 70 sociala företag med kreditgarantier och annan finansiering, så att de har kunnat ta ett lån, hyra en lokal eller klara likviditeten, till exempel i projekt med offentliga medel som betalas ut i efterskott. Helt ideellt har vi samlat in kapital främst från civilsamhället, och vi har även fått små projektmedel från offentlig sektor.
Den röda tråden bland våra kunder är att de först vänt sig till statliga Almi som erbjuder rådgivning, riskkapital och högrisklån, men där fått svaret att föreningar inte tillhör Almis målgrupp. Även idéburna bolag har vänt sig till oss eftersom Almis medarbetare uppfattar det som att deras uppdrag är stötta företag som sätter privatekonomisk vinst före samhällsekonomisk vinst. Det faktum att föreningar återinvesterar sin vinst i verksamheten, istället för att den plockas ut av ägarna, misstolkas som att de inte förstår att verksamheter behöver gå med överskott för att utvecklas.
Vi ser inte meningen med att staten diskriminerar de sociala företagen på detta sätt. Under förra året tog regeringen fram en strategi för den sociala ekonomin – ett hållbart samhälle genom socialt företagande och social innovation. Det är en lovvärd strategi där regeringen identifierar flera utmaningar för att få idéburna och kooperativa verksamheter att blomstra. Till exempel så behöver det utvecklas fler mötesplatser, inkubatorer, finansieringsalternativ och bättre effektmätning. Sedan dess har såväl Vinnova som Tillväxtverket fått i uppdrag att utreda frågan och utlysa projektmedel för utveckling på området. Det är lovvärt. Men nu väntar vi på de nödvändiga politiska reformerna.
Något av det bästa som hänt de senaste åren för att utveckla den sociala ekonomin i Sverige är den så kallade Överenskommelsen, eller Idéburet offentligt partnerskap (IOP). Ett IOP sätter upp spelregler för bättre samverkan mellan offentlig och ideell sektor. Vi föreslår att vi tillsammans med staten upprättar ett IOP. Så att Mikrofondens arbete för att möjliggöra finansiering av sociala företag ges lika goda förutsättningar som Almis viktiga arbete för att finansiera traditionella företag. På så vis kan vi hjälpa regeringen att nå det globala målet 1.4: att säkerställa allas lika rätt och tillgång till finansiella tjänster, inklusive mikrokrediter.
Ylva Lundkvist Fridh
vd Mikrofonden Sverige och verksamhetsutvecklare Hela Sverige ska leva
Jan Svensson
ordförande Mikrofonden Sverige
Annika Laurén
vd Ekobanken medlemsbank och vice ordförande Mikrofonden Sverige
Jenny Kowalewski
vd Coompanion Sverige
