Här har vi samlat vanliga frågor om sociala företag som vi ofta stöter på. Ta gärna kontakt med oss på Coompanion om ni undrar något mer!
Får man vanlig lön i ett socialt företag?
Ja, lönerna är satta enligt kollektivavtalen.
Hur går det med min försörjning i ett socialt företag?
Den som börjar i ett socialt företag behåller oftast den försörjning som hen hade innan hen började i ett socialt företag, t ex aktivitetsstöd. När anställning sker blir det lön istället.
Hur kan sociala företag gå runt ekonomiskt?
Precis som andra företag är det viktigt att företaget har kunder som köper företagets varor eller tjänster. Många sociala företag har dubbla affärsidéer – det vill säga att förutom de varor och tjänster som de säljer så säljer de också till exempel arbetsträningsplatser.
Är sociala företag riktiga företag och är det riktiga jobb?
Ja, sociala företag är riktiga företag som säljer varor eller tjänster, betalar skatt och är arbetsgivare.
Får sociala företag gå med vinst?
Ja, för att kunna utveckla företaget behövs vinst. Den återinvesteras dock huvudsakligen i verksamheten och används till syftet med det sociala företaget – att skapa anställningar.
När blir man anställd?
När en persons kompetens matchar företagets behov och det finns ekonomiska möjligheter att anställa.
Snedvrider sociala företag konkurrensen?
Sociala företag har marknadsmässiga priser och det lönestöd som oftast följer med individen kan även andra aktörer använda om de anställer personer som har sådant stöd.
Utnyttjar inte sociala företag gratis arbetskraft?
Den anpassning som företaget behöver för att rusta människor till arbete är omfattande. Att börja på ett socialt företag innebär ett planerat och väl dokumenterat arbetsplatsförlagt lärande. I sociala företag ska det också finnas dokumenterad reell möjlighet till inflytande – till exempel genom medlemskap. Detta och att överskottet investeras i verksamheten är garantier för att sociala företag inte utnyttjar arbetskraft.
Vem bestämmer i ett socialt företag?
I sociala företag ska det vara en hög grad av delaktighet. Hur den ser ut varierarfrån företag till företag. I de allra flesta kan man bli medlem och därmed utöva ett inflytande – till exempel genom att vara med i företagets styrelse eller bara ha rösträtt.
Vem kan börja i ett socialt företag?
Sociala företag kan vara aktuella för personer som har svårt att få arbete och vars svårigheter berättigar till någon form av lönestöd.
Hur ser sociala företag på egenerfarenhet?
Egenerfarenhet – alltså att själv ha erfarenhet från att ha svårt att få arbete – kan vara en kompetens i ett socialt företag. Den som ”gjort resan” och har ett arbete i ett socialt företag kan – om erfarenheten används rätt – bli en viktig förebild och guide för nytillkomna.
Vad händer om man inte blir anställd?
Den som inte får anställning har med sig mer erfarenhet, kompetens, referenser och nätverk och dessutom oftast en plan för hur hen kan gå vidare.
När slutar man på ett socialt företag?
När personen själv vill sluta eller när företaget inte har ekonomiska möjligheter att fortsätta rehabiliteringen eller anställningen.
Är inte sociala företag beroende av bidrag från offentlig sektor?
Sociala företag har dubbla affärsidéer och därför två olika kundgrupper, dels offentlig sektor som köper till exempel rehabilitering och arbetsträning, dels kunder på den marknad som köper varor och tjänster som produceras i företaget. Sociala företag är framförallt uppdragstagare, inte bidragstagare – som skriver kontrakt och upphandlas – precis som andra leverantörer till offentlig sektor – inte bidragstagare.
Vad gör sociala företag med sin vinst?
Vinsten används för att utveckla företaget eller starta nya företag med samma syfte.
Vad är skillnaden mellan arbetsintegrerande sociala företag och andra aktörer som erbjuder arbetsträning, rehabilitering och LSS?
Det är just att de är arbetsintegrerande sociala företag, det vill säga affärsverksamheter med syfte att skapa arbete för personer som haft svårigheter. De ska också erbjuda en hög grad av delaktighet, vinsten ska återinvesteras och de ska vara fristående från offentlig sektor.
