För 25 år sedan fick Dalarna sitt första äldrekooperativ – ett personalkooperativ där de äldre trivs och de anställda vill stanna.
Personalen på äldreboendet Gullogården i Siknäs, Venjan, ger yrkesstoltheten ett ansikte.
Tillsammans har de skapat en vårdanrättning som bottnar i medmänsklighet, trivsel och eget ansvar.
– Vi är en liten enhet, med starkt patos för våra boende, säger Majvor Hellström Mases, sjuksköterska.
I år är det 25 år sedan Gullogården blev Dalarnas första äldrekooperativ.
Den kooperativa formen gör att alla ser helheten
Det är en liten tibetansk spaniel som sätter tonen, redan vid entrédörren. Rosi trippar med små steg genom byggnadens olika flyglar, där matsalen, allrummen och de olika aktivitetsytorna samsas med de rymliga, privata rummen. Hela interiören andas värme och värdighet. Mot det rödfärgade husets baksida, med veranda, ligger Gävundasjön, inbjudande och vacker.
Majvor berättar om sitt arbete, men det handlar lika mycket om livsstil och värdskap. Ur den kooperativa driftsformen har ett förhållningssätt skapats, där styrelse och personal – i en platt organisation – där delaktighet och korta beslutsvägar är nyckelord.
– Det är en ständig dialog hela tiden, där styrelsen också jobbar i verksamheten. Själva tanken med ett kooperativ är just detta med delat ansvar, att alla har insikt kring helheten, med budget, inköp, förbrukning och så vidare. Av detta växer varje individ, vilket i sin tur gör teamet starkare. Vi driver inte verksamheten med något vinstintresse, vi ser till att pengarna räcker till vården, omsorgen och vanliga löner.
Personalen trivs
Majvor har jobbat som sjuksköterska i 45 år, varav 25 på Gullgården, sedan starten. Hon rycker på axlarna åt det faktum att hon emellanåt jobbar mer än vad hennes arbetstid och lön säger.
– Den kamratskap som finns här är speciell. Många av mina kollegor har jobbat här länge, vi har en liten personalomsättning och låga sjuktal. Vi jämkar våra arbetstider så att det ska passa verksamheten, ibland jobbar vi nätter, ibland dagar. Vi roterar runt och ser till att den dagliga verksamheten fungerar, så lösningsorienterat som möjligt. Dessutom drar vi nytta av alla kompetenser som finns utöver själva professionen, vi har någon som är duktig på ekonomi och bokföring, andra som är bra på inredning eller matlagning.
Familjärt och nära
Det var i slutet av 1993 som anläggningen kunde öppnas, som en förlängning av olika framtidsfrågor som Venjans invånare drev, med fokus på proaktiv landsbygdsutveckling. Intresseföreningen såg ett ökat vårdbehov i Venjan och Mora kommun, och tack vare tidiga kontakter med Coompanion kom verksamheten att bli ett kooperativ.
– Alla inblandade sa vid tillfället att ”det är precis så vi vill ha det”. Och efter ett antal år fick vi grönt ljus från kommunen att börja bygga.
Idag har Gullogården plats för åtta boenden, alla med särskilda behov där passning är nödvändig dygnet runt. Nedläggningshoten har Gullogården lärt sig leva med, de mörka molnen tornar upp sig emellanåt, något som små enheter får räkna med, menar Majvor.
– Det är den kommunala ekonomin som styr. Nu har vi precis fått förlängt tre år till, det är bra.
Viola Eriksson ska fylla 104 år i februari. Hon menar att ”visst var det bättre förr” och att hon nog föredrar Stockholms betong och fasader där hon växte upp som ung.
– Men det är okej här, alla är väldigt snälla och hjälpsamma, säger hon. En välmående glimt syns i hennes ögon när hon stryker sin hand över Rosis mjuka päls.
Längre ned i korridoren sitter Bengt Rull på sitt rum. Bengt ska fylla 94 i januari. Från sitt trivsamma, välinredda rum med stora fönster, ser han sjön breda ut sig utanför.
Bengt berättar att han bott på Gullogården sedan mitten av sommaren. Han saknar Mora, men det är inget sorgset i hans ögon när han säger:
– Jag har allt jag behöver här, det är bra service och fina människor.
